Jonas Rundgren
Av Jonas Rundgren, Publisher Account Director
Internet bygger i grunden på en standard, ett protokoll (TCP IP) för hur vi med hjälp av ihopkopplade datorer skall kommunicera över The World Wide Web. Vackert så men där stannar i min mening den enkla standardiseringen.
Alla ni som försökt er på att bygga en hemsida som skall fungera optimalt i fler än en webbläsare vet vad jag menar och det vet även ni som försökt att ta reda på vilka annonsformat man som Publisher i ett nätverk bör välja. Vinner man på att vara ”en i mängden” eller skall man sticka ut och ha sina egna annonsstorlekar?
Att välja annonsformat till sin site är inte helt enkelt och jag tänkte att vi tillsammans skulle ägna nedanstående rader till att prata lite om standardisering och vad som är våra rekommendationer.
För det första så kan vi alla vara rörande överrens om att man mäter en annons i måttangivelsen pixlar. Man sätter dessutom annonsens bredd före dimensionen i höjdled då man skriver ut dess mått. Alltså till exempel 728×90 pixlar, en annons som är 728 pixlar bred och 90 pixlar hög. Så långt är allt tämligen enkelt men det är sen det börjar köra ihop sig. Vi kan konstatera att det hänt en del sedan den klassiska ”fiskpinnen” eller det som från allra första början kallades banner vars klassiska mått var (är) 468×60 pixlar.
Innan vi går in på vilka storlekar som finns och vad man bör tänka på så vill jag bara beskriva hur snabbt den här utmaningen blir oöverskådlig om man som annonsör vill synas på varje marknad i Europa och vilken uppgift det är att ”bara” producera annonser (och då tar jag inte ens upp att Europa har fler än ett språk). Allt detta bestyr trots att det finns en organisation IAB (Internet Advertising Board) vars uppgift är att just standardisera vårt medie och dess annonsformat. För er som är intresserade kan ni läsa allt och lite till om standards hos www.iab.com.
Förutom de standarder som finns listade hos IAB har varje marknad lagt sig till med ett antal specialformat. I Sverige har vi primärt våra största kvällstidningssiter att tacka för detta som för ca 5 år sedan uppfann Widescreenformatet. Från början var en Widescreen ganska oansenlig med sina 250 pixlar i bredd och 120 pixlar i höjd, men numera finns den även som dubbel (250×240) och trippel (250×360).
Att använda det IAB kallar big banner som mäter 728×90 pixlar kändes inte heller coolt så länge varför vi på den Svenska marknaden har en större variant som mäter 980×120 pixlar. Samma sak gäller IABs skyskrapa som vuxit från 120×600 till 160×600 under de senaste åren, vi i Sverige vill dock vara lite värre och har lagt oss till med 200×600. Det IAB kallar knappar (buttons) finns nästan inte kvar hos våra större siter utan trenden är tämligen solklar – de är större och färre format är det som gäller.
Så blev vi klokare av den här utläggningen kring hur inte standardiseringen tycks få ett icke fotfäste? Det lämnar jag till er som Publishers och läsare att avgöra. Men innan vi avslutar denna lilla krönika så vill jag lämna er med några rekommendationer för TradeDoublers Svenska annonsnätverk. Och om det skulle vara så att du byggt in dig i ett hörn och bara kan ha banners i vissa format så skall naturligtvis vi göra vårt bästa för att motverka standardiseringen och tillgodose allas behov.
Men den kanske viktigaste förklaringen är att förmedlarna gör mer pengar om mediainsatsen totalt kostar mera – givet att det får betalt i en procentandel av total marknadspeng. Eftersom disciplinen kring ROI-beräkningar på helheten mm inte alltid är den högsta (vare sig det gäller TradeDoubler, kund eller förmedlare) försvinner därför ett naturligt incitament att förhandla priser.
RSS-flöde